Beskrivning: Saturn and Beyond: Regisserad av Declan Clarke. Med Declan Clarke, Paddy Clarke. Början av filmen är påfallande stram: den ser ut som en lärorik dokumentär baserad på stillbilder, diagram och fotografier, med en didaktisk voice-over, om uppfinningen av elektricitet och tidig långdistanskommunikation. Men den där bistra starten är ett knep och är faktiskt en startramp för många andra dimensioner. Du kanske kommer ihåg de singulära och så vackra We are not like them (FID 2013) och Wreckage in May (FID 2016), de två sista kapitlen i vad Declan Clarke kallade sin "Geist Trilogy". Dessa nästan stumma film noirs undersökte respektive modern historia och modernistiska stadsplaneringsutopier, och Pariskommunens omvälvning. Återigen kallas "framsteg" och den oregerliga flocken av dess spöken i den här filmen. Förutom att det är en stor skillnad den här gången: Declan Clarke delar med sig av en del av sin självbiografi, närmare bestämt sin fars passion, i en film lekfullt uppbyggd i fyra kapitel och ett mellanspel. Han berättar om sin tidiga barndom, semesterresorna efter de faderliga pilgrimsfärderna, fram till stängningen av museet som grundades av hans far (Irish Museum of Broadcasting), och historien om mannens mentala sammanbrott. Det är verkligen en ovanlig resa att prata om vetenskap. Resan inkluderar också, i en djupt rörande sammanvävning, först en reflektion över den exponentiella tillväxten av Alzheimers i vårt samhälle, och för det andra en meditation över den berömda Cassini orbiters historia. Sådan är filmens unika och djärva utmaning: att koppla samman en individs envishet med kosmisk storhet, det enda som någonsin skulle kunna matcha den. Därför krävdes faktiskt en seriös ton för att ta itu med elegi, och med regissörens vilja att göra denna film till en ode till människans framställning av helt nya verktyg, till överföring av kunskap som en passion, till upprätthållandet av dialogens utopier, att vägra glömma, till sin egen far och till hela universum.